Ett nytt år, ett nytt jag
Så tråkig jag har varit här på bloggen på sistone, inser jag. Men här är vi nu! Jag och min nya dator. I sängen med för lite kuddar som stöd för min allt för sällan smärtfria rygg. Jag borde väl ta tag i saken och göra dedär övningarna sjukgymnasten så tydligt sade åt mig att göra, men det har inte blivit så. Varför vet jag inte. Idiotiskt, egentligen. Jag menar, det är min rygg - samma rygg som jag ska ha i resten av mitt liv. Tränar jag inte upp den nu så blir den kanske aldrig bra! Åh, jag tappade spåret; det jag tänkte säga ytterligare var att klockan just i denna minut visar 05:56. Alldeles för sena timmar att vara vaken, det vet jag så väl, men tyvärr har det blivit så nu i lovdagarna. Rekordet hittils står på ca 07:30, då jag tittat för mycket på Gossip Girl-avsnitt innan jag bestämt mig för att somna. Mamma hann till och med att åka till jobbet innan sömnen tagit tag i mig. Jag måste verkligen sluta med denna hemska förstöring av dygnsrytmen, speciellt då jag inte går ur sängen förrän timmarna hunnit bli så sena som 15-16 på dagen. Det var faktiskt något jag lovade mig själv någon dag i veckan; att lägga mig tidigare för att kunna vakna tidigare. Men det var ett löfte jag fick bryta, då jag efter nyårsaftonen inte steg upp förrän efter lunchtimmar - självklart! Det dansades, pratades och tävlades in i så sena timmar som 05 på morgonen, och inte lyckades jag somna innan klockan visade 06:30 inte! Åhnej, såklart inte. Fy mig! Och på lördag far vi till Tygriket för handbollscup, jag och laget. Hur ska det gå med mina onda sov-vanor?
Nyårsafton, ja. Nu har 2008 gått för att låta 2009 ta över, och det känns faktiskt riktigt bra! Mitt firande var bra... Om inte väldigt bra. Även om folket inte var de jag önskat så hade jag det faktiskt väldigt trevligt. Jag kände direkt att 2009 skulle bli ett bra år. Redan innan jag vaknade hade lyckan flyttat in i mig, och då jag steg ur sägen för att gå till badrummet kände jag för att dansa mig fram genom hallen. Och väl inne möttes jag av mitt konstigt nog pigga ansikte och kände hur det drog i mungiporna då jag hörde repliken "Hello gorgeous!" i mitt huvud. En bättre start på det nya året kunde jag bara drömma om! Alla bekymmer verkade bortblåsta och jag visste att detta år skulle jag göra till ett så mycket bättre än det förra. För det första så ska inte alls lika många tårar få fällas, det har jag sedan länge fått nog av men ändå tvingats till. Jag tänker inte längre vara ledsen över det jag saknar utan i stället göra mitt allra bästa för att se framåt och vara glad för allt det fina jag faktiskt har! Jag har vetat om att det är något jag bör i en lång tid, men aldrig riktigt lyckats i längre perioder än någon vecka. Men nu, banne mig! Och för dett andra; jag ska i fortsättningen vara bättre mot mig själv. Och då talar jag inte om sånt att äta nyttigare eller sporta mer, för jag finner det nästan bara överskattat. Utan jag menar sånt som att låta mig själv göra fler saker jag innan inte riktigt vågat eller trott att jag fått, och att ta vissa risker. Också sådant som att låta alla posetiva, peppande och bra tankar om mig själv ta över. Jag har varit alldeles för hård mot mig själv innan, och ibillat mig att jag är saker som jag egentligen inte är. Nu och i framtiden ska jag låta mig själv se vilken vacker, underbar och fantastisk ung kvinna jag är. Eller i alla fall kan vara! Jag tänker inte längre låta mig tro att jag är så mycket sämre än de andra flickorna som får dom där snygga gossarna jag sett på stan. Nej, utan jag ska vara snällare och försöka ägna lite mer tid åt mig själv. Lära mig att skjuta undan stress och ångest och annat nedtryckande som allt för ofta fått bo i min skallebank. Och nu hoppas jag verkligen att detta håller i sig, och inte försvinner igen efter alldeles för kort tid, som så många gånger innan.
Denna rofyllande glädje jag beskrev att jag kände i morse fick i och för sig ett hinder i kväll. Det var tårarna som tvingats fram återigen av ångesten och annat elände. Men hoppet om mitt bättre år försvann aldrig riktigt, och jag ser att kanske var det bara ett avsked, för att liksom få ut allt det sista?
En liten del till min glädje måste ha kommit från den film jag med ett leende kollade på innan jag upplevde min danslust ut till badrummet. Angus, Thongs and Perfect Snogging är en riktigt härlig film som jag rekomenderar starkt. Helst till flickorna.
Oj, vad skönt det var att få skiva av sig lite! Och oj, vad klockan visar mycket! 06:45... Nu ringer mammas väckarklocka också. Godnatt!
Nyårsafton, ja. Nu har 2008 gått för att låta 2009 ta över, och det känns faktiskt riktigt bra! Mitt firande var bra... Om inte väldigt bra. Även om folket inte var de jag önskat så hade jag det faktiskt väldigt trevligt. Jag kände direkt att 2009 skulle bli ett bra år. Redan innan jag vaknade hade lyckan flyttat in i mig, och då jag steg ur sägen för att gå till badrummet kände jag för att dansa mig fram genom hallen. Och väl inne möttes jag av mitt konstigt nog pigga ansikte och kände hur det drog i mungiporna då jag hörde repliken "Hello gorgeous!" i mitt huvud. En bättre start på det nya året kunde jag bara drömma om! Alla bekymmer verkade bortblåsta och jag visste att detta år skulle jag göra till ett så mycket bättre än det förra. För det första så ska inte alls lika många tårar få fällas, det har jag sedan länge fått nog av men ändå tvingats till. Jag tänker inte längre vara ledsen över det jag saknar utan i stället göra mitt allra bästa för att se framåt och vara glad för allt det fina jag faktiskt har! Jag har vetat om att det är något jag bör i en lång tid, men aldrig riktigt lyckats i längre perioder än någon vecka. Men nu, banne mig! Och för dett andra; jag ska i fortsättningen vara bättre mot mig själv. Och då talar jag inte om sånt att äta nyttigare eller sporta mer, för jag finner det nästan bara överskattat. Utan jag menar sånt som att låta mig själv göra fler saker jag innan inte riktigt vågat eller trott att jag fått, och att ta vissa risker. Också sådant som att låta alla posetiva, peppande och bra tankar om mig själv ta över. Jag har varit alldeles för hård mot mig själv innan, och ibillat mig att jag är saker som jag egentligen inte är. Nu och i framtiden ska jag låta mig själv se vilken vacker, underbar och fantastisk ung kvinna jag är. Eller i alla fall kan vara! Jag tänker inte längre låta mig tro att jag är så mycket sämre än de andra flickorna som får dom där snygga gossarna jag sett på stan. Nej, utan jag ska vara snällare och försöka ägna lite mer tid åt mig själv. Lära mig att skjuta undan stress och ångest och annat nedtryckande som allt för ofta fått bo i min skallebank. Och nu hoppas jag verkligen att detta håller i sig, och inte försvinner igen efter alldeles för kort tid, som så många gånger innan.
Denna rofyllande glädje jag beskrev att jag kände i morse fick i och för sig ett hinder i kväll. Det var tårarna som tvingats fram återigen av ångesten och annat elände. Men hoppet om mitt bättre år försvann aldrig riktigt, och jag ser att kanske var det bara ett avsked, för att liksom få ut allt det sista?
En liten del till min glädje måste ha kommit från den film jag med ett leende kollade på innan jag upplevde min danslust ut till badrummet. Angus, Thongs and Perfect Snogging är en riktigt härlig film som jag rekomenderar starkt. Helst till flickorna.
Oj, vad skönt det var att få skiva av sig lite! Och oj, vad klockan visar mycket! 06:45... Nu ringer mammas väckarklocka också. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
