Roarz

Här är några bilder på lite smycken jag själv har gjort. Är faktiskt väldigt nöjd med allihopa!
Har ju varit hemma hela veckan och mått lite si och så, men eftersom jag mår mycket bättre nu och vi är lediga från skolan denna fredag så tänkte jag ta tag i saken att skaffa lite mer material till mitt pyssleri så jag kan göra ännu fler smycken. Har faktiskt blivit tillfrågad av Elin i klassen att göra ett halsband till henne, så det ska göras inom en snar framtid! Är det så att någon i som är intresserad av att få ett halsband eller annat smycke gjort till sig, i utbyde mot en väldigt billig peng, så är det bara att slänga en liten kommentar! :) Dock ingenting jag väntar, då min läsarstatistik är väldigt låg. Haha.

I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE I DON'T WANNA BE IN LOVE!


We break up
Its something that we do now
Everyone has got to do it sometime
Its okay, let it go
Get out there and find someone

Its too late to be trippin' on the phone here
Get off the wire
You know everything is good here
Stop what youre doin'
You dont wanna ruin
The chance that you got to
Find a new one

Klockan visar 01:07 och jag kan inte sova. Eller, jag vill väl inte precis påstå att jag har försökt, men med rädsla för mörker och en livlig fantasi är det inte alltid kul att vara den siste som är vaken i lägenheten. Utan mammas snarkningar skulle det vara så tyst att jag hörde varenda litet ljud som uppstod och inbillat mig att det var någonting helt annat än det faktiska. Så tja, jag får väl tacka mamma för det i alla fall, det hade helt klart förvärrat situationen om alla dedär ljuden och inbillningarna funnits. Och jag tackar även den som uppfann glödlampan, tvapparaten, datorn och mobilen. De räddar helt klart mina nätter. Just nu låter jag kökslampan vara tänd för att inte låta lägenhetens mörker vara för kolsvart, tvn och datorn hjälper till med det samtidigt som de hindrar mig från att bli uttråkad. Med mobilen är jag var dag en aktiv sms:are, och sänder ofta alldeles för många små textmeddelanden till mina kära. De som känner mig känner även säkerligen till mina desperata rop på smssällskap i nätterna, inte sant?


fladderbilder är min grej

Igår, i natt, samt till kl 15 idag:
Underbar tid spenderades med en underbar Clara, äntligen.

Idag:
Plugg var planerat, men orken sviker mig och ångesten blir bara kraftigare. En stund hade jag lust att slänga datorn i golvet.

Hunden min syster skaffade för i dag exakt två veckor sedan, har jag i natt uppgiften att passa då hon inte är hemma förrän i senare timmar. Han sover just nu på min mage, som ni ser på bilden; trött flicka med trött hund.

För er som vill veta så är han på måndag 10 veckor, och en blandras av dvärgtax och chiuaua.

Du, som ska hålla mig kär
Och alltid vilja vara där jag är

Jag vill ingenting hellre än att vara hos dig

Hejhej och hej. I soffan sitter jag med te, ett par uppätna apelsiner, svenska läxa och den nya väskan. En lånad, ganska ful, mobil kan man även hitta här.

På tal om den nya väskan; Jag och Louise drabbades av impulser och försvann till resecentrum för att hoppa på tåget med en redbull och två kexchoklader. Norrköping var målet, och vår hemliga resa blev en succé. Dock slutade den på ett sätt som gjorde denna måndag till den absolut bästa och kanske sämsta på länge. Tågresor borde vara gratis! Eller, i alla fulla fall, billiga.

P.s. Detta måste göras om.

Så tråkig jag har varit här på bloggen på sistone, inser jag. Men här är vi nu! Jag och min nya dator. I sängen med för lite kuddar som stöd för min allt för sällan smärtfria rygg. Jag borde väl ta tag i saken och göra dedär övningarna sjukgymnasten så tydligt sade åt mig att göra, men det har inte blivit så. Varför vet jag inte. Idiotiskt, egentligen. Jag menar, det är min rygg - samma rygg som jag ska ha i resten av mitt liv. Tränar jag inte upp den nu så blir den kanske aldrig bra! Åh, jag tappade spåret; det jag tänkte säga ytterligare var att klockan just i denna minut visar 05:56. Alldeles för sena timmar att vara vaken, det vet jag så väl, men tyvärr har det blivit så nu i lovdagarna. Rekordet hittils står på ca 07:30, då jag tittat för mycket på Gossip Girl-avsnitt innan jag bestämt mig för att somna. Mamma hann till och med att åka till jobbet innan sömnen tagit tag i mig. Jag måste verkligen sluta med denna hemska förstöring av dygnsrytmen, speciellt då jag inte går ur sängen förrän timmarna hunnit bli så sena som 15-16 på dagen. Det var faktiskt något jag lovade mig själv någon dag i veckan; att lägga mig tidigare för att kunna vakna tidigare. Men det var ett löfte jag fick bryta, då jag efter nyårsaftonen inte steg upp förrän efter lunchtimmar - självklart! Det dansades, pratades och tävlades in i så sena timmar som 05 på morgonen, och inte lyckades jag somna innan klockan visade 06:30 inte! Åhnej, såklart inte. Fy mig! Och på lördag far vi till Tygriket för handbollscup, jag och laget. Hur ska det gå med mina onda sov-vanor?

Nyårsafton, ja. Nu har 2008 gått för att låta 2009 ta över, och det känns faktiskt riktigt bra! Mitt firande var bra... Om inte väldigt bra. Även om folket inte var de jag önskat så hade jag det faktiskt väldigt trevligt. Jag kände direkt att 2009 skulle bli ett bra år. Redan innan jag vaknade hade lyckan flyttat in i mig, och då jag steg ur sägen för att gå till badrummet kände jag för att dansa mig fram genom hallen. Och väl inne möttes jag av mitt konstigt nog pigga ansikte och kände hur det drog i mungiporna då jag hörde repliken "Hello gorgeous!" i mitt huvud. En bättre start på det nya året kunde jag bara drömma om! Alla bekymmer verkade bortblåsta och jag visste att detta år skulle jag göra till ett så mycket bättre än det förra. För det första så ska inte alls lika många tårar få fällas, det har jag sedan länge fått nog av men ändå tvingats till. Jag tänker inte längre vara ledsen över det jag saknar utan i stället göra mitt allra bästa för att se framåt och vara glad för allt det fina jag faktiskt har! Jag har vetat om att det är något jag bör i en lång tid, men aldrig riktigt lyckats i längre perioder än någon vecka. Men nu, banne mig! Och för dett andra; jag ska i fortsättningen vara bättre mot mig själv. Och då talar jag inte om sånt att äta nyttigare eller sporta mer, för jag finner det nästan bara överskattat. Utan jag menar sånt som att låta mig själv göra fler saker jag innan inte riktigt vågat eller trott att jag fått, och att ta vissa risker. Också sådant som att låta alla posetiva, peppande och bra tankar om mig själv ta över. Jag har varit alldeles för hård mot mig själv innan, och ibillat mig att jag är saker som jag egentligen inte är. Nu och i framtiden ska jag låta mig själv se vilken vacker, underbar och fantastisk ung kvinna jag är. Eller i alla fall kan vara! Jag tänker inte längre låta mig tro att jag är så mycket sämre än de andra flickorna som får dom där snygga gossarna jag sett på stan. Nej, utan jag ska vara snällare och försöka ägna lite mer tid åt mig själv. Lära mig att skjuta undan stress och ångest och annat nedtryckande som allt för ofta fått bo i min skallebank. Och nu hoppas jag verkligen att detta håller i sig, och inte försvinner igen efter alldeles för kort tid, som så många gånger innan.
 Denna rofyllande glädje jag beskrev att jag kände i morse fick i och för sig ett hinder i kväll. Det var tårarna som tvingats fram återigen av ångesten och annat elände. Men hoppet om mitt bättre år försvann aldrig riktigt, och jag ser att kanske var det bara ett avsked, för att liksom få ut allt det sista?

En liten del till min glädje måste ha kommit från den film jag med ett leende kollade på innan jag upplevde min danslust ut till badrummet. Angus, Thongs and Perfect Snogging är en riktigt härlig film som jag rekomenderar starkt. Helst till flickorna.

Oj, vad skönt det var att få skiva av sig lite! Och oj, vad klockan visar mycket! 06:45... Nu ringer mammas väckarklocka också. Godnatt!