homemade
Här är några bilder på lite smycken jag själv har gjort. Är faktiskt väldigt nöjd med allihopa!
Har ju varit hemma hela veckan och mått lite si och så, men eftersom jag mår mycket bättre nu och vi är lediga från skolan denna fredag så tänkte jag ta tag i saken att skaffa lite mer material till mitt pyssleri så jag kan göra ännu fler smycken. Har faktiskt blivit tillfrågad av Elin i klassen att göra ett halsband till henne, så det ska göras inom en snar framtid! Är det så att någon i som är intresserad av att få ett halsband eller annat smycke gjort till sig, i utbyde mot en väldigt billig peng, så är det bara att slänga en liten kommentar! :) Dock ingenting jag väntar, då min läsarstatistik är väldigt låg. Haha.
421 days
We break up
Its something that we do now
Everyone has got to do it sometime
Its okay, let it go
Get out there and find someone
Its too late to be trippin' on the phone here
Get off the wire
You know everything is good here
Stop what youre doin'
You dont wanna ruin
The chance that you got to
Find a new one
nights
fladderbilder är min grej
I guess I am dreaming again
Underbar tid spenderades med en underbar Clara, äntligen.
Idag:
Plugg var planerat, men orken sviker mig och ångesten blir bara kraftigare. En stund hade jag lust att slänga datorn i golvet.
VIGGO
För er som vill veta så är han på måndag 10 veckor, och en blandras av dvärgtax och chiuaua.
♥
Och alltid vilja vara där jag är
Jag vill ingenting hellre än att vara hos dig
THE TRIP
Hejhej och hej. I soffan sitter jag med te, ett par uppätna apelsiner, svenska läxa och den nya väskan. En lånad, ganska ful, mobil kan man även hitta här.
På tal om den nya väskan; Jag och Louise drabbades av impulser och försvann till resecentrum för att hoppa på tåget med en redbull och två kexchoklader. Norrköping var målet, och vår hemliga resa blev en succé. Dock slutade den på ett sätt som gjorde denna måndag till den absolut bästa och kanske sämsta på länge. Tågresor borde vara gratis! Eller, i alla fulla fall, billiga.
P.s. Detta måste göras om.
I am such a fool
I vanlig ordning är jag vaken i för sena timmar. Men Markus Krunegårds musik spelar ju så fint ur lurarna, så jag kan inte låta mig själv stänga av för att gå till sängs. Men snart måste jag ändå. Kanske när jag hånat färdigt filmen som visas på tvn, som står ljudlöst på i rummet. Det är så töntigt, tänker jag, med filmer fulla av krigs- eller fightscener. Med skådespelet så tydligt - då de tydligen klarar av att fortsätta kampen efter att ,exempelvis, ha blivit skjuten. Klarar en vanlig människa verkligen av det? Skulle inte tro det, va. Och jag finner verkligen inget nöje i att se hur folk slåss eller dödar varann. Tvärtom. Jag förstår det inte. Var finns egentligen meningen och budskapet med dessa filmer? Visst, någon kanske finns, men den kan då inte vara varken väldigt stor eller givande. Eller? De bara har ihjäl varandra, för att vinna någonting som makt eller lycka. Men hur lycklig kan egentligen man vara med ett sådant samvete? Och hur kan makt vara värt mer än en människas liv? Jag förstår som sagt inte. Inte alls. Och inte heller hur de tänkt med filmerna, då de ofta kan ta någons liv utan att få varken straff eller dåligt samvete efter detta. Det är som om inga konsekvenser över huvudtaget finns av deras, faktiskt, sjuka beteende. Så fungerar det ju inte i verkligheten, så varför då visa det som så i en film? Vill nog påstå att det är att bedra och luras. Inbilla vissa, som tydligen inte förstår bättre, att det är så det är. Men jo, visst, de är menade för nöje och underhållning, men jag vill mena att jag nog aldrig någonsin funnit detta i dem.
Har jag fel?
Mitt huvud är fullt av tankar, som alltid. Jag försöker överföra några av dem med andra, engelska, ord;
All I know is,
I am such a fool falling for you
I don't even know you
Have you even really seen me?
If, tell me;
Do you see me
In the same way that I see you?
And if, tell me;
Can't we start something,
Only me and you?
Hade jag gitarren här, eller ett fungerande keyboard, skulle jag även försöka få fram något passande på dem. Men så är inte fallet, och jag forsätter istället att lyssna på musiken som övergått till Molotov Jive. Snart är det nog säng och sömn som gäller, för trött; det är jag verkligen.
Bild klickad i December '08, Mahoniadalen, Linköping.
Ett nytt år, ett nytt jag
Nyårsafton, ja. Nu har 2008 gått för att låta 2009 ta över, och det känns faktiskt riktigt bra! Mitt firande var bra... Om inte väldigt bra. Även om folket inte var de jag önskat så hade jag det faktiskt väldigt trevligt. Jag kände direkt att 2009 skulle bli ett bra år. Redan innan jag vaknade hade lyckan flyttat in i mig, och då jag steg ur sägen för att gå till badrummet kände jag för att dansa mig fram genom hallen. Och väl inne möttes jag av mitt konstigt nog pigga ansikte och kände hur det drog i mungiporna då jag hörde repliken "Hello gorgeous!" i mitt huvud. En bättre start på det nya året kunde jag bara drömma om! Alla bekymmer verkade bortblåsta och jag visste att detta år skulle jag göra till ett så mycket bättre än det förra. För det första så ska inte alls lika många tårar få fällas, det har jag sedan länge fått nog av men ändå tvingats till. Jag tänker inte längre vara ledsen över det jag saknar utan i stället göra mitt allra bästa för att se framåt och vara glad för allt det fina jag faktiskt har! Jag har vetat om att det är något jag bör i en lång tid, men aldrig riktigt lyckats i längre perioder än någon vecka. Men nu, banne mig! Och för dett andra; jag ska i fortsättningen vara bättre mot mig själv. Och då talar jag inte om sånt att äta nyttigare eller sporta mer, för jag finner det nästan bara överskattat. Utan jag menar sånt som att låta mig själv göra fler saker jag innan inte riktigt vågat eller trott att jag fått, och att ta vissa risker. Också sådant som att låta alla posetiva, peppande och bra tankar om mig själv ta över. Jag har varit alldeles för hård mot mig själv innan, och ibillat mig att jag är saker som jag egentligen inte är. Nu och i framtiden ska jag låta mig själv se vilken vacker, underbar och fantastisk ung kvinna jag är. Eller i alla fall kan vara! Jag tänker inte längre låta mig tro att jag är så mycket sämre än de andra flickorna som får dom där snygga gossarna jag sett på stan. Nej, utan jag ska vara snällare och försöka ägna lite mer tid åt mig själv. Lära mig att skjuta undan stress och ångest och annat nedtryckande som allt för ofta fått bo i min skallebank. Och nu hoppas jag verkligen att detta håller i sig, och inte försvinner igen efter alldeles för kort tid, som så många gånger innan.
Denna rofyllande glädje jag beskrev att jag kände i morse fick i och för sig ett hinder i kväll. Det var tårarna som tvingats fram återigen av ångesten och annat elände. Men hoppet om mitt bättre år försvann aldrig riktigt, och jag ser att kanske var det bara ett avsked, för att liksom få ut allt det sista?
En liten del till min glädje måste ha kommit från den film jag med ett leende kollade på innan jag upplevde min danslust ut till badrummet. Angus, Thongs and Perfect Snogging är en riktigt härlig film som jag rekomenderar starkt. Helst till flickorna.
Oj, vad skönt det var att få skiva av sig lite! Och oj, vad klockan visar mycket! 06:45... Nu ringer mammas väckarklocka också. Godnatt!
