<3

Jag gråter. Inte av sorg, inte av bekymmer; men av lycka. Jag vet att det inte är den mest underbara musiken som spelar i mina öron som framkallar det, eller det Tove och Sam sade. Jag vet precis vad det är som får mig att känna mig som i en annan värld. Vad det är som får mina andetag att öka då mitt hjärta, aldrig tidigare så helt och hoppfyllt, slår intensivare för varje sekund. Vad det är som får pirret och fjärilarna i magen att bo i mig.
 Jag vill ha det så här för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0