Roarz

Musik. Jag har talat om det innan, och jag står kvar vid punkten att det är bland det absolut bästa jag vet.
Jag känner att musik är inte bara någonting jag njuter av att lyssna till, utan det påverkar mig även något enormt. Det utgör mitt humör till ganska stor del, och framkallar härliga känslor som tvingar mig till sånt som att gråta och le. Till viss musik kan jag bara inte sitta still. Det går inte. Musik är en väldigt stor del av min vardag, och jag vill mena att det gör så gott som allting så mycket enklare, och om inte roligare. Det händer att när jag vaknar på morgonen är det med musik i öronen, då jag somnat medans jag lyssnade på någon skön låt som Kings of Leon's "Use Somebody". Och en bussresa till handbollsträningen, eller en helt vanlig biltur utan musik är inte på tal. Jag kan inte beskriva min besvikelse då jag märker att jag glömt hörlurarna hemma. Musiken skänker mig lugn, eller gör mig peppad. Den hjälper mig att rensa mina tankar, och jag har funnit att en av de sysselsättningar jag gillar bäst är att i ett mörkt rum, på en bekväm viloplats, med musik spelande bara försvinna i mina djupaste funderingar och grubbel. Jag är en riktig dagdrömmare, och jag känner mig ofta som i en annan värld. Kanske i en dröm, fast samtidigt en verklighet. Det viktiga med detta är att jag vid dessa tillfällen då jag grubblar, vilka är ytterst många, alltid kommer fram till något. Ofta en lösning av problem, eller bara en av livets gåtor. Jag får svar som hjälper mig i livet, och det glädjer mig så.

Ny musik jag förälskat mig i är till exempel The Postal Office, och Imogen Heap.