21/11
Jag vet inte om jag någonsin brukat skratta förr då jag såg humorprogram? Kanske. Men inte som nu i allafall... De senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att dra ett och annat asgarv till tv-serier som Seinfeld och Friends. För visso har jag ju alltid tyckt att det är kul, men har jag skrattat? Vet att mina vänner påpekat detta. Beror det på den underbara känslan som bosatt sig i mig? Den som får mig att bli så lycklig. Jag undrar.
Jag har en sådan lust att shoppa. Måste bli en tur till Stockholm på jullovet.
Bilden är klickat från tåget, i hufvudstaden. November 2007.
<3
Jag vill ha det så här för alltid.
20/11
Efter att ha låtit Sam och Tove läsa den (endast slutet dårå) blev jag ungefär jättesupermegadunder glad, eftersom de sade mig med rent allvar att det var riktigt bra. Och ja, kanske. Är ganska nöjd, och hoppas att min lärarinna tycker om det! :)
Kanske lägger upp den här sen, när hela är datorskriven. Om jag vågar.
I morgon klarar jag nog, äntligen, av att gå till skolan igen efter att ha varit hemma hela veckan. Skönt.
Jag finner ännu inte de rätta orden till att förklara vad som pågår. Något som dock är säkert är att jag känner mig helt sjukt lycklig. Kanske lyckligare än någonsin.
Tillåter mig själv att skryta;
(dock syns inte alla de ca 50 smilisar som samuel skickade)
samuel säger (20:54):
seriöst nadja du måste bli författare, det här e typ MEEEEEEEEEEEGABRAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
bättre än alla böcker jag läst, har itneläst många men men
samuel säger (20:55):
seriöst rör faan mej lite
typ meeeega bra
gryyyyyymt
Tove;
| Överföringen av Novell, svenska.doc är färdig. | ||||||||
| 2008-11-20 | 20:42:09 | 'zanotie. | nadja | SÅÅÅÅÅÅÅ JÄVLA BRUTALT FINT- | ||||
| 2008-11-20 | 20:42:14 | 'zanotie. | nadja | Du borde skriva en bok eller något. |
<3
Den kanske är klar nu. Jag vet inte.
Alla sms jag får gör mig galen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är så lycklig.
Jag har bestämt mig för att trotsa min hemska förkylning. eller vad det nu är, och gå på Betnér ändå.
confession
Whatever!
19/11
Fortfarande sjuk. Usch. Allt jag gör är att ligga i sängen och glo på repriser på tvn, eller sitta här vid datorn. Huvudvärken kommer och går, aptiten är nästan helt förlorad, och nysningarna och det ömma i halsen irriterar.
Har en biljett till Magnus Betnér i kväll. Om jag orkar gå vet jag inte. Kanske tvingar mig själv för att inte låta 250 spänn gå till spillo.
Något jag tänker mycket på är hur allting dåligt, besvärligt och jobbigt leder till något bra. Hur vi lär av våra misstag. Hur allting faktiskt har en mening.
Också att man aldrig ska ge upp utan att slåss. Inte slåss fysiskt, utan psykiskt. Att man måste kämpa för något man vill ha, och inte tro att det bara kommer.
Jag önskar att jag nu fann de rätta orden för att förklara de senaste dagarnas händelser, och känslor. Men icke. Det är inte bara yrseln och huvudvärken som hindrar mig, utan även viss förvirrning. Eller... kanske inte. Allting är så klart, men samtidigt inte.
Jag antar att jag bör låta det klarna innan jag sätter igång. Allt jag kan säga som jag är helt säker på är att jag inte kännt såhär förut. Men jag kan inte förklara vad det är jag känner.
Jag vill, återigen, tacka Christine Annerfalk för att vara en så underbar vän. Din vänskap är nog banne mig det dyrbaraste jag äger. Lämna mig aldrig!
bild från Danmark 2007.
Repetition, repetition, repetition, repetition, repetition, repetition, repetition...
Kul.
17/11
Egentligen vill jag inte riktigt säga någonting innan jag är helt säker; men jag tror kanske att jag har hittat honom.
I sängen sitter jag insvept i täcket och surplar på en burkcola. Snörvlande, blandat med lite hosta. Det och andra diverse tecken på sjuklighet tvingade mig att stanna hemma från skolan. Fy!
syster har fotat
.
Jag drömmer om en pojke med mörkbruna lockar under mössan. Han säger att han tycker om mig.
.
Vilken usel bloggare jag är.
Kings of Leon
När jag egentligen borde ha pluggat gjorde jag annat. Självfallet. Men imorgon, då jag är ledig, måste jag faktiskt göra klart NO-projektet.
Kings of Leon är det enda som spelats idag. "Use Somebody", "Sex on Fire", och "Manhattan". Sedan kusinen spelade upp och tipsade enormt om de igårkväll har jag inte kunnat sluta lyssa. Om och om, och om igen. Kanske det bästa jag hört. Känns som så just nu i alla fall. Så vackert att jag gråter, ryser.
I really, really want you
KoL.
.
Att vara kär är det bästa jag vet, samtidigt som det nog är det absolut jobbigaste.
Vad händer nu?
november
Gårdagens kväll och natt var mystisk.
Men känslan jag talade om innan växer bara större och större för varje minut som går, känns det som. Åh.
Om en dryg timma far vi till Mjölby för att möta släkt och besöka farmor och farfars grav.
Tiden flyger så. Redan är det november.
Snö, capuccino och kärlek
På pappas kontor sitter jag med musik i öronen framför en datorskärm och kikar drömmande ut genom fönstret på de vita flingorna som lätt faller från skyn. Jag undrar; är det Isak Strands underbara tolkning av u2s "with our without you" som framkallar pirret, fjärilarna i magen, samt denna glada och varma känsla min kropp fylls av, eller är jag faktiskt kär?
Baserat på faktan att jag faktiskt känt mig såhär sen igårkväll kommer jag fram till svaret att det är Kärleken som är på besök.
Smuttandes på en capuccino från kaffemaskinen bestämmer jag att senare simma några längder tillsammans med Louise och Ronja. Och för i kväll hoppas jag på mys hos Mr X.
Ja, jag är lycklig.
Förresten tror jag att konsten att 'chilla' äntligen har fallit i min kunskap. Det är cool.
Snö
Det är snö på backen!!!! Jag känner mig som ett barn på julafton. Snö är så mysigt, så vackert.
I think it might be love.
tidig tisdagskväll
Endast ljuset från tvn och datorn, blippandet i mobilen och Kent som spelas högt hindrar lägenheten från att vara nattsvart och dödstyst.
Jag vill kalla det mysigt.
Hej pirr och fjärliar i magen. Så vi möts igen, ändå.
Ni är välkommna att stanna väldigt länge.
.
Jag älskar till och med de saker jag hatar med dig.
Jag saknar dig så.
23/10
Idag har jag gjort färdigt en film till ett projekt om mod och rädsla som skall redovisas imorgon, varit hemma för magsmärtor, och bakat. Nu lyssnar jag till Bob Dylan, samt surar över att mina hängslen inte är här.
Jag tror jag har bestämt mig för att köpa en systemkamera så fort jag sålt mina gamla hockeygrejer. Har planer som kommer att märkas i framtiden.
Och så fort jag fått min skateboard såld (Sugar bräda, Venture truckar och Autobahn hjul +kullager, väldigt bra skick; ca 800. Köp?!) ska jag besöka frisör Madde för klippning och färgning.
Let's live
Fortfarande sjuk och klen. Syrrans Seinfeld dvd-box är min räddning.
Något jag märkt och som bekymrar mig är hur mycket människor hela tiden verkar leta efter bekräftelse. Som när översminkade tonårstjejer lägger upp bilder de fotat på sig själva och sedan kommenterar de med självkränkande meningar som; "Vad ful jag är" eller "Tjockis". Detta handlar inte om att de själva riktigt tycker det som de skriver, utan vill att andra bekanta skall säga motsatsen. Om de nu skulle tycka att de var dom fulaste som fanns, och att de är jättetjocka och äckliga, varför då lägga ut en bild så att alla andra får se det. Det handlar som sagt om bekräftelse.
Folk verkar också tro att ett liv helt utan besvär existerar. Att de kan få det de vill ha utan att slåss för det. Att förhållanden utan bråk finns. Och massor annat som skulle tillhöra kategorin Perfektion. Något sådant existerar dock inte, det är så bara. Sorg behövs för att lyckan ska kunna leva. Jobbigt gör det enkla enkelt.
Jag önskar att alla kunde inse att livet är så mycket mer än detta. Att de kunde lära sig att bara ta en dag i sänder, ta saker som de kommer, och vara glada för det de har. Låter kanske klyschigt, men det är faktiskt bara så enkelt.
Lägg av med deppandet, och fokusera på allt det bra i livet. Alla är vackra, alla är bra, alla är underbara - om folk bara låter sig själva se det.
Jag skulle kunna skriva typ hur mycket som helst om detta. Har så många tankar...
Let's live and love
16/10
Jag lider av febern men följde ändå med till Skavsta flygplats. Nu är min älskade syster Sofi hemma för några dagar, och jag är lycklig! :) Hon gav mig typ världens sötaste väst också. Kanske laddar upp nån bild om jag orkar och har lust.
I dag har jag som alla dagar då sjukligheten hittat mig ätit alldeles för mycket godis och andra diverse onyttigheter. Fy mig! Nu ska filmen som mina söta systrar hyrt till mig kikas på, i sällskap av mammsi. Tror den heter "Rocket Science".
Puss
Kul.
I sängen sitter jag insvept i täcket och surplar på en burkcola. Snörvlande, blandat med lite hosta. Det och andra diverse tecken på sjuklighet tvingade mig att stanna hemma från skolan. Fy!
syster har fotat
Kings of Leon är det enda som spelats idag. "Use Somebody", "Sex on Fire", och "Manhattan". Sedan kusinen spelade upp och tipsade enormt om de igårkväll har jag inte kunnat sluta lyssa. Om och om, och om igen. Kanske det bästa jag hört. Känns som så just nu i alla fall. Så vackert att jag gråter, ryser.
I really, really want you
KoL.
Vad händer nu?
Gårdagens kväll och natt var mystisk.
Men känslan jag talade om innan växer bara större och större för varje minut som går, känns det som. Åh.
Om en dryg timma far vi till Mjölby för att möta släkt och besöka farmor och farfars grav.
Tiden flyger så. Redan är det november.
På pappas kontor sitter jag med musik i öronen framför en datorskärm och kikar drömmande ut genom fönstret på de vita flingorna som lätt faller från skyn. Jag undrar; är det Isak Strands underbara tolkning av u2s "with our without you" som framkallar pirret, fjärilarna i magen, samt denna glada och varma känsla min kropp fylls av, eller är jag faktiskt kär?
Baserat på faktan att jag faktiskt känt mig såhär sen igårkväll kommer jag fram till svaret att det är Kärleken som är på besök.
Smuttandes på en capuccino från kaffemaskinen bestämmer jag att senare simma några längder tillsammans med Louise och Ronja. Och för i kväll hoppas jag på mys hos Mr X.
Ja, jag är lycklig.
Förresten tror jag att konsten att 'chilla' äntligen har fallit i min kunskap. Det är cool.
Det är snö på backen!!!! Jag känner mig som ett barn på julafton. Snö är så mysigt, så vackert.
I think it might be love.
Jag vill kalla det mysigt.
Hej pirr och fjärliar i magen. Så vi möts igen, ändå.
Ni är välkommna att stanna väldigt länge.
Jag älskar till och med de saker jag hatar med dig.
Jag saknar dig så.
Jag tror jag har bestämt mig för att köpa en systemkamera så fort jag sålt mina gamla hockeygrejer. Har planer som kommer att märkas i framtiden.
Och så fort jag fått min skateboard såld (Sugar bräda, Venture truckar och Autobahn hjul +kullager, väldigt bra skick; ca 800. Köp?!) ska jag besöka frisör Madde för klippning och färgning.
Något jag märkt och som bekymrar mig är hur mycket människor hela tiden verkar leta efter bekräftelse. Som när översminkade tonårstjejer lägger upp bilder de fotat på sig själva och sedan kommenterar de med självkränkande meningar som; "Vad ful jag är" eller "Tjockis". Detta handlar inte om att de själva riktigt tycker det som de skriver, utan vill att andra bekanta skall säga motsatsen. Om de nu skulle tycka att de var dom fulaste som fanns, och att de är jättetjocka och äckliga, varför då lägga ut en bild så att alla andra får se det. Det handlar som sagt om bekräftelse.
Folk verkar också tro att ett liv helt utan besvär existerar. Att de kan få det de vill ha utan att slåss för det. Att förhållanden utan bråk finns. Och massor annat som skulle tillhöra kategorin Perfektion. Något sådant existerar dock inte, det är så bara. Sorg behövs för att lyckan ska kunna leva. Jobbigt gör det enkla enkelt.
Jag önskar att alla kunde inse att livet är så mycket mer än detta. Att de kunde lära sig att bara ta en dag i sänder, ta saker som de kommer, och vara glada för det de har. Låter kanske klyschigt, men det är faktiskt bara så enkelt.
Lägg av med deppandet, och fokusera på allt det bra i livet. Alla är vackra, alla är bra, alla är underbara - om folk bara låter sig själva se det.
Jag skulle kunna skriva typ hur mycket som helst om detta. Har så många tankar...
Let's live and love
Jag lider av febern men följde ändå med till Skavsta flygplats. Nu är min älskade syster Sofi hemma för några dagar, och jag är lycklig! :) Hon gav mig typ världens sötaste väst också. Kanske laddar upp nån bild om jag orkar och har lust.
I dag har jag som alla dagar då sjukligheten hittat mig ätit alldeles för mycket godis och andra diverse onyttigheter. Fy mig! Nu ska filmen som mina söta systrar hyrt till mig kikas på, i sällskap av mammsi. Tror den heter "Rocket Science".
Puss
