I am such a fool
I vanlig ordning är jag vaken i för sena timmar. Men Markus Krunegårds musik spelar ju så fint ur lurarna, så jag kan inte låta mig själv stänga av för att gå till sängs. Men snart måste jag ändå. Kanske när jag hånat färdigt filmen som visas på tvn, som står ljudlöst på i rummet. Det är så töntigt, tänker jag, med filmer fulla av krigs- eller fightscener. Med skådespelet så tydligt - då de tydligen klarar av att fortsätta kampen efter att ,exempelvis, ha blivit skjuten. Klarar en vanlig människa verkligen av det? Skulle inte tro det, va. Och jag finner verkligen inget nöje i att se hur folk slåss eller dödar varann. Tvärtom. Jag förstår det inte. Var finns egentligen meningen och budskapet med dessa filmer? Visst, någon kanske finns, men den kan då inte vara varken väldigt stor eller givande. Eller? De bara har ihjäl varandra, för att vinna någonting som makt eller lycka. Men hur lycklig kan egentligen man vara med ett sådant samvete? Och hur kan makt vara värt mer än en människas liv? Jag förstår som sagt inte. Inte alls. Och inte heller hur de tänkt med filmerna, då de ofta kan ta någons liv utan att få varken straff eller dåligt samvete efter detta. Det är som om inga konsekvenser över huvudtaget finns av deras, faktiskt, sjuka beteende. Så fungerar det ju inte i verkligheten, så varför då visa det som så i en film? Vill nog påstå att det är att bedra och luras. Inbilla vissa, som tydligen inte förstår bättre, att det är så det är. Men jo, visst, de är menade för nöje och underhållning, men jag vill mena att jag nog aldrig någonsin funnit detta i dem.
Har jag fel?
Mitt huvud är fullt av tankar, som alltid. Jag försöker överföra några av dem med andra, engelska, ord;
All I know is,
I am such a fool falling for you
I don't even know you
Have you even really seen me?
If, tell me;
Do you see me
In the same way that I see you?
And if, tell me;
Can't we start something,
Only me and you?
Hade jag gitarren här, eller ett fungerande keyboard, skulle jag även försöka få fram något passande på dem. Men så är inte fallet, och jag forsätter istället att lyssna på musiken som övergått till Molotov Jive. Snart är det nog säng och sömn som gäller, för trött; det är jag verkligen.
Bild klickad i December '08, Mahoniadalen, Linköping.
