SÄLJES

Är i stort behov av pengar, då jag ska köpa systers systemkamera.
Tänkte därför sälja lite saker som inte används;


Cheap Monday vita (använda 3ggr), Miss Sixty, Cheap Monday svarta. ca 200/st


Massa hockeysaker (i väldigt bra skick);



Och sen min kära skateboard. Knappt använd, och därför i väldigt bra skick
(Sugar bräda, Venture truckar och Autobahn hjul)
ca 800:-


Om någon är intresserad så skriv en kommentar, eller maila mig på; pangboomcrash@hotmail.com

Musik

Musik. Jag har talat om det innan, och jag står kvar vid punkten att det är bland det absolut bästa jag vet.
Jag känner att musik är inte bara någonting jag njuter av att lyssna till, utan det påverkar mig även något enormt. Det utgör mitt humör till ganska stor del, och framkallar härliga känslor som tvingar mig till sånt som att gråta och le. Till viss musik kan jag bara inte sitta still. Det går inte. Musik är en väldigt stor del av min vardag, och jag vill mena att det gör så gott som allting så mycket enklare, och om inte roligare. Det händer att när jag vaknar på morgonen är det med musik i öronen, då jag somnat medans jag lyssnade på någon skön låt som Kings of Leon's "Use Somebody". Och en bussresa till handbollsträningen, eller en helt vanlig biltur utan musik är inte på tal. Jag kan inte beskriva min besvikelse då jag märker att jag glömt hörlurarna hemma. Musiken skänker mig lugn, eller gör mig peppad. Den hjälper mig att rensa mina tankar, och jag har funnit att en av de sysselsättningar jag gillar bäst är att i ett mörkt rum, på en bekväm viloplats, med musik spelande bara försvinna i mina djupaste funderingar och grubbel. Jag är en riktig dagdrömmare, och jag känner mig ofta som i en annan värld. Kanske i en dröm, fast samtidigt en verklighet. Det viktiga med detta är att jag vid dessa tillfällen då jag grubblar, vilka är ytterst många, alltid kommer fram till något. Ofta en lösning av problem, eller bara en av livets gåtor. Jag får svar som hjälper mig i livet, och det glädjer mig så.

Ny musik jag förälskat mig i är till exempel The Postal Office, och Imogen Heap.


=D

Jag fick helt plötsligt en fyjävlarns lust att besöka Ullared, och pengar har jag gott om för tillfället! Någon i min vänskapskrets som möjligtvis läser detta och känner för att följa med på en bussresa?!

Please? :)

21/11

Det blev ingen skola idag, ändå. Istället spenderade jag dagen i sängen, precis som alla andra dagar denna vecka.

Jag vet inte om jag någonsin brukat skratta förr då jag såg humorprogram? Kanske. Men inte som nu i allafall... De senaste dagarna har jag kommit på mig själv med att dra ett och annat asgarv till tv-serier som Seinfeld och Friends. För visso har jag ju alltid tyckt att det är kul, men har jag skrattat? Vet att mina vänner påpekat detta. Beror det på den underbara känslan som bosatt sig i mig? Den som får mig att bli så lycklig. Jag undrar.

Jag har en sådan lust att shoppa. Måste bli en tur till Stockholm på jullovet.


Bilden är klickat från tåget, i hufvudstaden. November 2007.

<3

Jag gråter. Inte av sorg, inte av bekymmer; men av lycka. Jag vet att det inte är den mest underbara musiken som spelar i mina öron som framkallar det, eller det Tove och Sam sade. Jag vet precis vad det är som får mig att känna mig som i en annan värld. Vad det är som får mina andetag att öka då mitt hjärta, aldrig tidigare så helt och hoppfyllt, slår intensivare för varje sekund. Vad det är som får pirret och fjärilarna i magen att bo i mig.
 Jag vill ha det så här för alltid.

20/11

Jag har nu skrivit klart min novell. Dock är bara slutet datorskrivet eftersom resten är kvar i skolan.
Efter att ha låtit Sam och Tove läsa den (endast slutet dårå) blev jag ungefär jättesupermegadunder glad, eftersom de sade mig med rent allvar att det var riktigt bra. Och ja, kanske. Är ganska nöjd, och hoppas att min lärarinna tycker om det! :)
Kanske lägger upp den här sen, när hela är datorskriven. Om jag vågar.

I morgon klarar jag nog, äntligen, av att gå till skolan igen efter att ha varit hemma hela veckan. Skönt.


Jag finner ännu inte de rätta orden till att förklara vad som pågår. Något som dock är säkert är att jag känner mig helt sjukt lycklig. Kanske lyckligare än någonsin.

Tillåter mig själv att skryta;
(dock syns inte alla de ca 50 smilisar som samuel skickade)



samuel säger (20:54):

seriöst nadja du måste bli författare, det här e typ MEEEEEEEEEEEGABRAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
bättre än alla böcker jag läst, har itneläst många men men

samuel säger (20:55):

seriöst rör faan mej lite

typ meeeega bra
gryyyyyymt

Tove;

  Överföringen av Novell, svenska.doc är färdig.
2008-11-20 20:42:09 'zanotie. nadja SÅÅÅÅÅÅÅ JÄVLA BRUTALT FINT-
2008-11-20 20:42:14 'zanotie. nadja Du borde skriva en bok eller något.


<3

Jag skriver. Om livet. Om mig själv egentligen. En novell.
Den kanske är klar nu. Jag vet inte.


Alla sms jag får gör mig galen. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är så lycklig.



Jag har bestämt mig för att trotsa min hemska förkylning. eller vad det nu är, och gå på Betnér ändå.

confession

Måste tyvärr säga nu, såhär lite efteråt, att kärleken jag talade om i inlägg som den 31/10 mest bara var inbillning. Jag vet faktiskt inte vad det var, men någon riktig kärlek var det inte iallafall. Kanske var det bara jag som så önskade att det vore det att jag fick mig själv att tro så.
 Whatever!

19/11

Fortfarande sjuk. Usch. Allt jag gör är att ligga i sängen och glo på repriser på tvn, eller sitta här vid datorn. Huvudvärken kommer och går, aptiten är nästan helt förlorad, och nysningarna och det ömma i halsen irriterar.
 Har en biljett till Magnus Betnér i kväll. Om jag orkar gå vet jag inte. Kanske tvingar mig själv för att inte låta 250 spänn gå till spillo.

Något jag tänker mycket på är hur allting dåligt, besvärligt och jobbigt leder till något bra. Hur vi lär av våra misstag. Hur allting faktiskt har en mening.
Också att man aldrig ska ge upp utan att slåss. Inte slåss fysiskt, utan psykiskt. Att man måste kämpa för något man vill ha, och inte tro att det bara kommer.

Jag önskar att jag nu fann de rätta orden för att förklara de senaste dagarnas händelser, och känslor. Men icke. Det är inte bara yrseln och huvudvärken som hindrar mig, utan även viss förvirrning. Eller... kanske inte. Allting är så klart, men samtidigt inte.
Jag antar att jag bör låta det klarna innan jag sätter igång. Allt jag kan säga som jag är helt säker på är att jag inte kännt såhär förut. Men jag kan inte förklara vad det är jag känner.

Jag vill, återigen, tacka Christine Annerfalk för att vara en så underbar vän. Din vänskap är nog banne mig det dyrbaraste jag äger. Lämna mig aldrig!


bild från Danmark 2007.


Repetition, repetition, repetition, repetition, repetition, repetition, repetition...


Kul.

17/11

Egentligen vill jag inte riktigt säga någonting innan jag är helt säker; men jag tror kanske att jag har hittat honom.


I sängen sitter jag insvept i täcket och surplar på en burkcola. Snörvlande, blandat med lite hosta. Det och andra diverse tecken på sjuklighet tvingade mig att stanna hemma från skolan. Fy! 




syster har fotat

.

Jag drömmer om en pojke med mörkbruna lockar under mössan. Han säger att han tycker om mig.

.

Vilken usel bloggare jag är.

Kings of Leon

När jag egentligen borde ha pluggat gjorde jag annat. Självfallet. Men imorgon, då jag är ledig, måste jag faktiskt göra klart NO-projektet.

Kings of Leon är det enda som spelats idag. "Use Somebody", "Sex on Fire", och "Manhattan". Sedan kusinen spelade upp och tipsade enormt om de igårkväll har jag inte kunnat sluta lyssa. Om och om, och om igen. Kanske det bästa jag hört. Känns som så just nu i alla fall. Så vackert att jag gråter, ryser.

I really, really want you



KoL.

.

Att vara kär är det bästa jag vet, samtidigt som det nog är det absolut jobbigaste.

Vad händer nu?

november

Gårdagens kväll och natt var mystisk.
 Men känslan jag talade om innan växer bara större och större för varje minut som går, känns det som. Åh.

Om en dryg timma far vi till Mjölby för att möta släkt och besöka farmor och farfars grav.
Tiden flyger så. Redan är det november.


RSS 2.0