Try stop me now


Det är en glad Nadja som sitter snörvlande och hostande framför datorn, lyssnar i pappas dyra högtalare till underbar musik, och ler.
Tänk att man kan må så bra, fastän ett elakt virus envist bosatt sig i kroppen.

Try stop me now.

I kväll hyllar jag:
One Republic,  Foo Fighters, och Stefan Andersson - för underbar musik.
Christine Annerfalk och Tove Pettersson - för ni är de bästa jag vet.

Hoppas att alla mår lika bra som jag gör just nu.
Puss

-



Haha, idag har jag glott på min systers nollning som hölls precis härutanför på fotbollsplanen! Ha-hahaha.

Skoladagarna rullar på. Skönt, som sagt. Föredetta hat-ämne: NO. Nytt favorit-ämne: NO. Anledning: Ny lärare.
Handbollsträningarna har satt igång igen! Riktigt jävla skönt!! Har saknat det mer än jag visste om.
Ska på östgötalags-uttagning på söndag... Får se hur det går då. Otränad som jag är. Höhö...

Idag upptäckte jag någonting fantastiskt: Foo Fighters.
Annan kärlek: Mew. (Speciellt Comforting Sounds)

Snart skall jag inta min nattsömn. T-r-ö-t-t.
Puss


Reality

Back to reality idag. SKÖNT!, faktiskt. De flesta, eller a typ alla(!), klagar på att det är 'jobbigt', och 'tråkigt'... Men vafan det är bara bra ju. Härligt med sysselsättning, osv...
Skolfoto på onsdag och jag har faktiskt nästan no idea om vad jag skall klä mig i! (Samma sak varje år?.. !)

Nu ska jag sova.

Ps. Det går inte att bli väldigt bra på skolfoton. Allmän omöjlighet. Ds


02:12

KLOCKAN ÄR 02:12 OCH JAG SKA GÅ UPP 07!!
Jag kan inte sova. :(

Back to school

Shululu! Natten spenderades hos min Tovemaja. Vi busade... Hihi. Kaos ett tag, men jag trollade bort det.
Strax skall jag lägga mig i ett vamt bad, för att sedan läsa lite (alternativt glo television), och sedan inta min välbehövda nattsömn. Hehhee, imorgon börjar skolan. Jag längtar faktiskt, fastän jag kommer att sakna alla de lediga dagarna!
Jag är jättetrött.


Yeaaah

Med Mew på behaglig volym i öronen sitter jag och känner mig så ofantligt lycklig, peppad, och nöjd. Jag till och med grät lite för att jag är så glad. :)
I kväll har jag bestämt mig för att åka på språkresa tillsammans med Alexander och BellaBulle nästa sommar! Ingenting är bokat, men jag vill och känner mig ganska säker på att det kommer att bli av. :D KICKASS!
Förresten så har jag fått tillbaka världens bästaste Maxiekille, och det gör min oändligt glad. Hihi han äger, ska ni veta!! :)

Känner förresten att jag bör meddela Massör-Annika att jag behöver komma på återbesök, som vi förmodade. Och be mamma att köpa en ny dator-stol, för denna är fullstädndigt oacceptabel eftersom det är en kökstol som framkallat mina ryggsmärtor.


Ben &Jerry's <3


Blev supersugen så jag tog cykeln till Maxi för att inskaffa de på bilden. Mums! :)

Kilar nog till BellaBulle i kväll. Puss!


-

Hej jag dog nyss lite. Fasen då.

Slö

Jag tror inte det blir som planerat. Jag har inte längre någon lust att springa. Imorn.
Men jag har en jävla lust att leka men någon kamrat. Ska leta upp någon!

Mina 3 garderober är proppfulla.
Idag köpte jag nya kläder.

Våldgästad och peppad

Idag har jag blivit våldgästad av Erik och två hans kamrater. Dom var tydligen väääldigt törstiga och var strängt tvugna att komma och dricka av mitt vatten. De kom, drack, växlade några ord med mig, och stack. Öhööö... Okej.
Tämligen trevliga var dom i alla fall. Och långa. Och coola, för dom åkte longboard.

Senare ska jag ut och springa. Boo-yah! Bra dag, är peppad. Handbollen(<3) sätter igång på tisdag. Äntligen! :)


100% finns inte

Min rygg gör ont, ändå. Dumma ryggen. Fast mest dum är stolen, den är inte bra.

Etthundra procent nöjd kommer jag aldrig att bli. Ingen kan. Det finns inte!
Fastän jag är väldigt lycklig och nöjd nu så kan jag inte undgå att känna tårar som bränner. Jag saknar kärlek. Jag saknar känslan. Känslan i kroppen, fjärilarna i magen. Känslan att dela nåt med någon. Känslan att vara älskad, behövd och vacker. Saknar allting som kärleken innehåller, till och med de oundvikliga bråken om patetiska, löjliga och obetydliga saker.

Men jag är så nöjd över att jag äntligen bara ler åt det som var. Min första riktiga kärlek var det bästa och värsta jag varit med om.
Tack till Christine som berättade för mig att jag borde göra såhär, att det är så det är, synd bara att jag inte riktigt lyckades och insåg ordentligt förns nu. (utan hennes hjälp hade det antagligen ännu mera tid behövts.)

Det som är så bra med misstag är att jag lär mig så mycket av dom.

Äntligen kan jag se mig i spegeln och vara nöjd, glad.

Underbart.

(Borde väl egentligen sova, ställa om dygnet. Nästa vecka återgår jag till tidiga mornar. Ska sova, snart.)


Längtan

Hej, tjabba och tjo.
Idag har jag äntligen fått min efterlängtade och otroligt välbehövda massage. Skönt! Ska på återbesök också. Woho, hoppas att min rygg blir helbra tillslut.

Har lekt med Mik. Tåg- och cykeltur i kolsvarta natten. Jag avskyr mörker något enormt. Dumma fantasi. Men det var faktiskt kalaskul.

Tycker att någon borde ta med mig till havet. Det är så vackert och underbart där. Jag är galet förtjust i havet, och båtar. Önskar att jag ägde en båt, i Helsingborg. Åhh...
Något mer som är vackert och underbart är kärlek. Jag undrar när det är min tur.

På måndag är det äntligen skola! Ja, du läste rätt. Jag längtar tillbaka till skolan. Önskar faktiskt att den började redan imorgon. I skolan händer det alltid något, man är alltid omgiven av människor (vilket i vissa lägen är lite halvjobbigt, dock), och man har alltid någonting att sysselsätta sig med. Visst, sommarlov rockar, det är galet skönt med lediga dagar, men det känns som att det räcker nu. Jag är rastlös. Vore vädret lite bättre så skulle jag kanske känna annorlunda. Ganska säker på det. Regn är mysigt, men tråkigt i längden. Det har stått som spön i backen hela dagen ju! Som sagt; jag vill tillbaka till skolan. Nu.

Fy fan vad jag är lycklig

Jag skulle nog faktiskt vilja utnämna denna kväll till en av de - eller kanske till och med den - bästa, mest betydelsefulla hittils i mina dryga fjorton år! :)

Rubriken säger rätt mycket, inte sant? :)
Och inte trodde jag väl att jag någonsin skulle peppas så av Amy Diamond. Haha! Random musik lyssnas till i hörlurar från datorn, och då orden "when you miss someone the most - it can only get better" hördes, precis efter att tankar om en underbar tid snurrat i min skalle, så insåg jag. Jag insåg att det är över, jag är lycklig, och jag ska fortsätta vara. Det fick mina läppar att formas till ett leende. Hela jag log.
Och inte heller hade jag någon aning om att mina ögon skulle tåras av lycka samtidigt som Mika's "Lollipop" spelades upp i mina öron.

Just nu blir jag hånad - men jag bryr mig faktiskt inte ett skit. Och det gör mig ännu lyckligare!
Så jävla skönt att äntligen kunna hånskratta åt det, istället för att låta tårarna rinna - som förr. Hihi! Jag är så glad. :)

Jag är stark nu. Jag är lycklig.

Allting är vackert, nu

Uppföljare till föregående inlägg:

Jag känner mig ändå oerhört, förvånande glad. Det känns som om allt besvärligt bara försvunnit, sopats från de vägar jag vandrar. Ingenting känns jobbigt längre. Som om allting kommer att ordna sig, det kommer bli bra. Som om jag vore fjäderlätt, och i vilken sekund som helst lyfter från marken för att sväva bland molnen. Lycklig.

Underbart, jag känner mig vacker.


(Det finns så SJUKT mycket jag skulle kunna skriva nu. Jag önskar att ni kunde läsa mina tankar nu, för jag har ingen aning om hur jag ska få ner dem i fingrarna och in i datorn. Kanske skulle göra som jag funderat; skriva den där boken. Den karamellen får jag suga på lite till.)

Paradise, and a little bit of hell

Vad hände?
Min kväll var som hämtad ur en av mina favoritböcker. Det var vackert... Nästan underbart.
Okej, det var underbart.

Det är konstigt egentligen, hur man för en stund kan känna sig så galet säker på vad man vill, för att sedan bli fullständigt osäker och varken veta in eller ut. Jag vet inte ens vad jag känner.

Detta hade gjort ett sjukt bra kapitel i min bok, som jag överväger om jag faktiskt orkar skriva. Jag vet exakt vad jag skulle skriva, varenda litet ord.


Jag visste inte att sånthär kunde hända. Inte mig iallafall. Jag är lycklig.

Det känns... magiskt.

In some kind of dream

I cry; where is my boy?

Jag vill, jag önskar. Men jag tror inte. Jag vågar inte ens hoppas.



Perfection will not come.
Perfektion existerar inte.
Bra.

Tonight

Skiftar Veronica Maggio, Lykke Li, och Robyn i högtalarna, garvar åt pappas apdåliga (fjorton utropstecken) humor, smsar som ungefär... alltid, och tar det lugnt. Det ÄR nice, fast jag saknar Albin som egentligen skulle lekt med mig i kväll. Puss ändå.

Var en snabbis på Skänninge Marknad. (Har jag någonsin missat det? I fjol, möjligtvis.)

Music and celebrating

Kent, Norrköping 1 augusti 2008
Efter att ha kikat och läst på Amandas blogg, och påmints av 16/11 -07, 7/2 och 16/2 -08 får jag nästan ångest att jag inte följde med. 
Kents konserter går verkligen inte att beskriva med ord, tro mig. Säger det som Amanda; orden skulle inte göra känslan rättvis.

Just nu sitter jag i soffan, slöar. Lyssnar till P3, Daniel Adams-Ray intervjuar Lykke Li. Ye.
Live från Storsjöyran.

Ikväll sticker jag och firar HannaBandana. Wihoo.

PUSS

Idag var dagen då hon blev fransyska

Klockan 10 riktade vi färden mot Arlanda. Vid 14 kramade jag syster hejdå. 16 lyfte hennes plan mot Frankrike, Paris. Nu är hon fransyska, och kommer att vara i ett år framåt. Och jag saknar henne redan!

RSS 2.0